Att skriva transhistoria. Cisnormativitet och historiens
könsöverskridare
Sam Holmqvist


Hvem tæller med som mand? Om inklusion af transpersoner
i teorier om mænds identitetsdannelse
Marie-Louise Holm


Er tiden inde til et skift fra genus til genus*? Om navngivningspraksisser
i akademisk feminisme
Nina Lykke

Offer, minne och utsatthet. Diskurser om alkohol i våldtäkts-
och misshandelsmål
Maritha Jacobsson och Stefan Sjöström

Frispel: Motstånd är fruktbart
Del LaGrace Volcano

Frispel: Möte med Susan Stryker. Om trans, trans* och
framtidens forskning
Zara Saeidzadeh

Tillbaka

Nummer 37 (4): Cisnormativitet och feminism

Detta nummer av TGV samlar texter som på olika vis undersöker förhållandena mellan å ena sidan akademisk feminism och feministiska rörelser, och å andra sidan transstudier och transaktivistiska rörelser genom att ta utgångspunkt i begreppet cisnormativitet.

Numret är tänkt att initiera samtal som överskrider en förenklad dikotomi mellan å ena sidan exkluderande eller transfobiska feminismer och å andra sidan inkluderande eller transbekräftande feminismer (Stryker och Bettcher 2016). På samma gång som det behövs kompetens om transfrågor inom feministiska rörelser, inom och utom akademin, och därtill ett ökat intresse för varför transfrågor också är feministiska frågor, behövs det en form av transstudier som arbetar aktivt med arvet från feministiska analyser, teorier och diskussioner genom historien och i nutid.

Transstudier, transaktivism och inom- och utomakademiska feminismer är samtliga rörelser som grundas i en önskan om att bekämpa könsbaserad diskriminering. Transstudier och feministisk forskning är även intimt förbundna med varandra i strävan att analysera och förstå epistemologier, diskurser och praktiker som konstituerar kön. Fälten förenas i ett intresse för hur betydelser av begrepp som kön, genus, trans, cis, kvinna, man och queer är i kontinuerlig förändring.

Med utgångspunkt i begreppet cisnormativitet diskuteras förhållandena mellan feminismer och transstudier. Numret fokuserar på några av de samtal som redan existerar såväl inom som utanför akademin: Hur ser förhållandena ut mellan feminismer och transstudier? Vad betyder fälten för varandra? Hur kan de utmana och informera varandra?

Det här numret av TGV samlar alltså delar av den skandinaviska forskning som arbetar med frågor kring cisnormativitet och feminismer, och som pågår i överlappningarna mellan transstudier, feministisk forskning, och queer teori. Del LaGrace Volcano inleder med en självbiografisk essäistisk text, som tillsammans med tillhörande fotografiska verk aktualiserar cisnormativitet ur ett livsloppsperspektiv med koppling till bland annat ålder, sexualitet och klass.

Volcano betonar även cisnormativitet som en maktstruktur som inskränker allas – inte enbart transpersoners och intersexpersoners – livslopp.Sam Holmqvist undersöker i sin artikel hur cisnormativitet har format feministisk historieskrivning, med betoning på hur transhistoria finns implicit närvarande i kvinnohistorisk forskning. I och med att tänkbara transkaraktärer har skildrats utifrån det kön de tilldelades vid födelsen har exempelvis transmaskulina personer ofta diskuterats som om de vore kvinnor. Holmqvist eftersöker en öppnare forskarblick och menar att transperspektiv på historiskt material riskerar att försvinna på vägen.

Marie-Louise Holms bidrag knyter an till Holmqvists diskussion om den cisnormativa forskarblicken, men undersöker överlappningarna mellan maskulinitetsforskning och transstudier. Holm närmar sig begreppet homosocialitet med utgångspunkt i den kritik som inom transstudier och queerforskning har riktats mot den till synes självklara kopplingen mellan positionen cisman, maskulint genus, och en identitet som man, ett vanligt antagande inom forskning kring män och maskuliniteter. Genom att inkludera såväl transmäns som transmaskulina personers och även feministiska cismäns erfarenheter i maskulinitetsforskning kan rådande uppfattningar om att homosocialitet är grundläggande för mäns identitetsformationer utmanas.

Nina Lykke breddar diskussionen om cisnormativitet genom att intressera sig för namngivningsprocesser inom akademisk feminism. Med utgångspunkt i sina egna erfarenheter av att ha befunnit sig i centrum för dessa processer, inom en dansk, svensk, och bredare internationell kontext, tecknar Lykke en genealogi kring institutionaliseringen av genusvetenskap som disciplin. Med inspiration från transstudier, som ofta använder sig av en asterisk för att visa på den mångfald och de dubbeltydigheter som ryms bakom begreppet trans*, frågar sig Lykke bland annat vad som skulle hända om vi istället för att tala om genusvetenskap började tala om genus*vetenskap eller feministiska studier.

Zara Saeidzadeh fördjupar samtalet i en intervju med Susan Stryker, som kan beskrivas som en av de internationellt sett mest centrala frontfigurerna inom transstudier. I samtalet berör Stryker bland annat frågan om huruvida transstudier fortsatt kan förstås som queerforskningens så kallade onda tvilling (en alludering till hennes egen artikel Transgender studies: queer theory’s evil twin från 2004). Vi får även ta del av en diskussion kring betydelsen av den asterisk som spelar en så central roll i Lykkes text. Asterisken är enligt Stryker inte bara ett sätt att fånga upp multipla betydelser av trans utan benämner även ett slags språkligt tomrum och glapp som uppstår i sammansättningen av de båda begreppen trans och gender, trans*gender.

Två recensioner är också kopplade till numrets tema och aktuell forskning inom de överlappande fälten feministisk forskning och transstudier. Ett nummer av den internationella tidskriften TSQ:

Transgender Studies Quarterly, om så kallade ”Trans*formational Pedagogies” (Nicolazzo, Marine, och Galarte, 2015) recenseras, liksom Wibke Straubes (2014) doktorsavhandling i genusvetenskap, Trans*cinema and its exit scapes: a transfeminist reading of utopian sensibility and gender dissidence in contemporary film.

Utöver temat om cisnormativitet finns i numret två fristående bidrag: en artikel och en recension. I artikeln ”Minne, utsatthet och moral” diskuterar Maritha Jacobsson och Stefan Sjöström referenser till alkohol i våldtäktsdomar. De undersöker genom en analys av både våldtäkts- och misshandelsdomar om det går att se tecken på att domstolarna influeras av föreställningar om kön på ett sätt som missgynnar eller kränker kvinnor som målsäganden. Författarna konstaterar att även om alkohol ofta finns med som referens i domarna så innebär det inte automatiskt ett skuldbeläggande av den våldtagna. Numret avslutas med en recension av Tamara Anderssons doktorsavhandling i litteraturvetenskap, Den ensamma sjöjungfrun: Om Carina Rydbergs jagberättande ur ett genreperspektiv (2015).