Frispel: Kommunala nyckeltal och brinnande chatt-trådar. Berättelsen om det kvinnliga medborgarinitiativet Krokoms Växtkraft
Kristina Ernehed, Susanne Kvarnlöf, Anna Olofsson Frestadius, Jenni Skarp Andersson och Sara Svedenmark

”När var strejken?” Minnet av Algotssömmerskornas kamp, Västerbotten 1972–1986
Johanna Overud

Frivilligengagemang och motståndspraktiker. Landsbygder, genus och protester i Norrlands inland
Anna Sofia Lundgren och Angelika Sjöstedt

Frispel: I mötet med en protestaktion. Makt och mobilisering för vård i landsbygd
Elin Nordin

Nedläggningen av BB Sollefteå. Känslor, rumslighet och motstånd
Emelie Larsson

”Vi gör det på vårat sätt”. Pride på *bygd, av-urbanisering och de-centrering av hbtq-frågor
Anna Olovsdotter Lööv

Frispel: Byavägen under asfalten
Annelie Bränström Öhman

Tillbaka

TGV 41 (4)

På senare år har vi sett hur missnöjet med nedläggningar och vad som upplevs som en skev resursfördelning tagit sig uttryck i växande protester, där kritik ofta riktats mot det storskaliga urbana som norm (Larsson 2018; Enlund 2020). Malin Rönnblom skriver i en artikel om platsens politik (2016) att ett görande av landsbygden också innebär ett görande av dem som bor där. Hon menar att två subjektspositioner framträder: hjältarna och stackarna. Hjältarna som engagerar sig och löser situationen utan stöd från det offentliga medan stackarna väntar på att något ska hända. Den subjektsposition som dock inte är tillgänglig är den att vara vilken medborgare som helst, att vara vanlig. Rönnblom menar att det handlar om att ikläda sig hjälterollen och visa att det är möjligt att bo kvar. Med detta temanummer med fokus på engagemang på den mindre orten bidrar också vi till att lyfta fram hjälterollen, men vi vill även problematisera den.

Genom att samla bidrag som på olika sätt diskuterar betydelser av engagemang, motstånd och omsorg på mindre orter vill vi med detta temanummer utmana det urbana tolkningsföreträdet kring social mobilisering. Hösten 2019 gick vi ut med ett öppet call for papers och de flesta bidrag som kom in kommer från och handlar om norra Sverige. Detta är i sig också intressant då vi med detta nummer därmed också diskuterar periferi i relationen stad och land, men även i termer av att norra Sverige är och görs till periferin. Gemensamt för de texter vi samlat i detta temanummer är att de på olika sätt belyser det faktum att på den mindre orten blir engagemang, motstånd och omsorg tätt sammankopplade. Motståndet är ett svar på en faktisk utsatthet och visar särskilt hur görandet av periferin inte bara är diskursivt utan får högst reella konsekvenser. Likaså påvisar bidragen att genom engagemang förhandlas också bilden av platsen, vad platsen är och bör vara. Engagemanget beskrivs ofta som en nödvändighet både för den egna tillvaron och för platsens överlevnad samtidigt som det utgör en protest mot en oönskad samhällsutveckling. Engagemanget, motståndet och omsorgen på den mindre orten görs också på många sätt i relation till det urbana och i relation till konkurrens om resurser (se till exempel Bygdell 2014).

Temanumret inleds med ett frispel som utifrån det egna engagemanget tydligt synliggör klyftan mellan land och stad. Här får vi följa med till Krokoms kommun i Jämtland, en kommun som beskrivs kämpa i motvind. Författarna Kristina Ernehed, Susanne Kvarnlöf, Anna Olofsson Frestadius, Jenni Skarp Andersson och Sara Svedenmark från Krokoms Växtkraft – ett kvinnligt medborgarinitiativ – berättar om hur ett engagemang som tändes av en skolutredning har växt sig starkt och hur de genom initiativet fortsätter att väcka engagemang, reaktioner och frågor. Författarna från Krokoms Växtkraft beskriver hur deras engagemang blev ett svar på en beskrivning av deras värld som de inte kunde skriva under på. Att de var tvungna att engagera sig för att kunna leva de liv de valt. Detta tema utvecklas vidare i den efterföljande artikeln av Anna Sofia Lundgren och Angelika Sjöstedt, där författarna beskriver engagemang som en nödvändighet för att kunna leva på landsbygden. Studien bygger på ett omfattande etnografiskt fältarbete och materialet inkluderar olika typer av engagemang, alltifrån relativt oorganiserade hjälpinsatser till deltagande i organiserade protester. Studien visar hur människors frivilligengagemang tycks vara insnärjda i berättelser om genus och klass men också hur såväl traditionella rurala självbilder som nyliberal diskurs utgör förgivettagna och politiserade grunder för de berättade engagemangen.

För att förstå den rurala platsens betydelse för de sätt på vilka gemensamma och kollektiva berättelser om motstånd relaterar till genus och klass behövs också blickar bakåt. Johanna Overud står för nästa artikel som fokuserar sömmerskornas kamp för sina jobb vid konfektionsföretaget Algots Nord på 1970-talet. Studien bygger på tillbakablickar på 1970-talets händelser från olika tidpunkter och utifrån arkivmaterial, mediematerial och intervjuer med före detta sömmerskor synliggörs lokala berättelser om upplevelser av makt.

Dessa upplevelser kopplas samman med den västerbottniska lokalorten och maktförhållandet mellan centrum och periferi. Nästa frispel kommer från Elin Nordins möte med en protestaktion när hon under 2017 åkte till Ådalen för att studera ådalsbornas protester och upplevelser utifrån nedskärningarna på Sollefteå sjukhus. Fokus ligger på informanternas röster och visar på såväl engagemang och kraft som gemenskap i de lokala rörelserna. Efterföljande artikel av Emelie Larsson handlar också om nedläggningen av BB Sollefteå. Med avstamp i de gravidas egna upplevelser och känslor använder Larsson nedläggningen av BB Sollefteå för att förstå en pågående periferaliseringsprocess som understöds av patriarkala och ekonomiska maktstrukturer. Studien visar hur de intervjuade, i skärningspunkten mellan att vara kvinna och boende i Norrlands inland och därigenom placerade i den politiska periferin och i utkanten av regionens ekonomiska kalkyl, försöker motstå beslutfattares upplevda agenda att ”stänga ner” Sollefteå bland annat genom att stanna kvar och visa att det föds barn på orten.

Temat om att engagera sig och utöva aktivism utifrån den egna ortens förutsättningar återkommer i Anna Olovsdotter Löövs artikel ”’Vi gör det på vårat sätt’. Pride på *bygd, av-urbanisering och de-centrering av hbtq-frågor”. Med utgångspunkt i etnografiskt material från en pridefestival på landsbygden utforskar Olovsdotter Lööv landsbygden som arena för hbtq-aktivism. Studien visar hur arrangörerna av Pride på *bygd, och festivalen i sig, är lokaliserad i flera olika diskursiva ”rum” på samma gång. Pride på *bygd representerar ett paradoxalt rum för förändring av Pride och hbtq-aktivism med utgångspunkt i *bygd. Genom att artikulera en önskan att göra det ”på vårat sätt” synliggörs hur Pride, och hbtq-aktivism generellt, är konstruerat utifrån urbana normer med det urbana rummet som utgångpunkt. Att som forskare försöka värja sig mot just det urbana rummet och det urbana tänkandet som utgångspunkt reflekterar därefter Annelie Bränström Öhman över i numrets sista frispel. I antologin Feminisms and Ruralities av Barbara Pini, Berit Brandth och Jo Little, som recenseras av Chris Hudson i detta temanummer, lyfter författarna fram att genusforskning, precis som mycket annan forskning, har den urbana blicken som utgångspunkt. Både feminism och det rurala är komplexa och omstridda begrepp. Hudson menar att antologin, även om den har ett förhållandevis ensidigt fokus på det globala nord, visar hur feministisk forskning kan bidra till studier av det glesa och det rurala. Det är såklart viktigt och det är också en del av vår ambition med detta temanummer, men det är inte allt, vi vill här också visa att, precis som Annelie Bränström Öhman skriver, glesheten (eller byn) kan utgöra en alternativ optik att ta i bruk för att återställa synfältet och synliggöra det urbana vaneseendets döda vinkel.

Katarina Giritli Nygren och Linda Sandberg, gästredaktörer